Irish 1878-1931 Sir William Orpen Location Irish painter. He attended the Metropolitan School of Art, Dublin (1891-7), and the Slade School of Art, London (1897-9), there winning the composition prize of 1899 with The Play Scene from Hamlet (Houghton Hall, Norfolk). He became a friend of Augustus John and joined the New English Art Club. From very early years he had been an impassioned student of the Old Masters, and he went to Paris with John in 1899 to see Leonardo da Vinci Mona Lisa (Paris, Louvre). In the following years his perception of their works   Related Paintings of Sir William Orpen :. | Self-Portrait | The Knackers Yard | Zonnebeke | Winston Churchill | The Holy Well |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Paul-Albert Besnard
(2 June 1849 --4 December 1934) was a French painter and printmaker. He was born in Paris and studied at the École des Beaux-Arts, studied with Jean Bremond and was influenced by Alexandre Cabanel. He won the Prix de Rome in 1874 with the painting Death of Timophanes Until about 1880 he followed the academic tradition, but then broke away completely, and devoted himself to the study of colour and light as conceived by the Impressionists. The realism of this group never appealed to his bold imagination, but he applied their technical method to ideological and decorative works on a large scale, such as his frescoes at the Sorbonne, the Ecole de Pharmacie, the ceiling of the Comedie-Française (main theatre in Paris), the Salle des Sciences at the Hôtel de Ville, the mairie of the Ier arrondissement, and the chapel of Berck hospital, for which he painted twelve Stations of the Cross in an entirely modern spirit. A great virtuoso, he achieved brilliant successes alike in watercolour, pastel, oil and etching, both in portraiture, in landscape and in decoration. His close analysis of light can be studied in his picture La femme qui se chauffe at the Luxembourg in Paris, one of a large group of nude studies of which a later example is Une Nymphe au bord de la mer; and in the work produced during and after a visit to India in 1911. A large panel, Peace by Arbitration, was completed seven days before the outbreak of war in 1914.
Jean Broc
1771-1850 French French painter and designer. He came from a family of shopkeepers and tailors and he served in the Republican army during the wars of the Vendee. By 1798 he was a student of Jacques-Louis David, who provided a small apartment in the Louvre where Broc often lived. With a group of David students and some writers, Broc formed a dissenting sect called LES PRIMITIFS, Barbus (bearded ones), Meditateurs or Penseurs. Broc was typical of the Primitifs in finding inspiration in Greek vase painting and Italian 15th-century art.